verkar

Som att låsningen är på väg att släppa, fortfarande ganska tom, men ändå mer känslor lite on and off liksom.
Grät mig till söms som vanligt, men har fått sova utan mardrömmar i natt.
nu har morgonomen varit ganska tung, med tårar readan tårar av sorg.
Och faktiskt jag vill inte klaga över det jag uppskattar det mer än tårar som jag inte kan placera.
När jag kan placera tårarna och faktiskt känna vad de handlar om gör de liksom nytta.
Alla tårar under veckorna som har förflutit har inte gjort någon nytta då jag inte har kunnat placera dem inte vetat vad de handlar om.
Nu viste jag vad dessa tårar handlar om och varför de känns.

Nu känns det nästan som att jag vet vad jag ska göra hur jag ska tänka samtidigt som jag fortfarande inte är helt säker på att jag kan ta förståndiga beslut gällande mig själv.

Så jag försöker vila i vad som är och inte.

har ett mastodont sorgearbete att göra.