Försöker sortera vad och varför.
Vilket val som är det bästa.
Vad jag kan och inte.
Vad som är bäst i längden och vad som är bäst just nu.

Jag vill allra helst gå till jobbet på måndag och önskar att allt då kunde vara som vanligt.
Bara återgå till normalitet.

Jag inser att chansen till det är liten.
Jag tror inte att jag kan vara professionell alls.
Jag är fortfarande alldeles för rå, ingen hud alls.

Hur ska jag då kunna träffa klienter, kan jag det?
jag är osäker.

Men den professionells sidan av mig säger blankt nej, jag ska inte träffa klienter, jag kan inte vara professionell alls. Jag kan fortfarande inte hålla en röd tråd jag tappade det helt.
Jag kan inte ha mitt staket där det behövs.

Så jag vill tillbaka för att vara jag, för att vara i ett sammanhang och för att känna mig kompetent.
Rutiner och gemenskap.

Men jag har inte kraften eller förmågan just nu att kräva det jag behöver för att kunna vara på jobbet.
Om jag kommer tillbaka på måndag kommer det innebära att jag har alla mina klienter och de som jag ska ha under sommaren.
och jag har inte förmågan att be om/kräva vad jag behöver just nu.
Jag skulle gå i bitar tror jag.

om det mot förmodan skulle vara möjligt att be om få det jag behöver ändå. är det inte tryggt nog för att jag ska kunna vara tillfreds,
jag kommer inte kunna vara jag i alla fall.

Det kommer bara öka all den skam jag redan har. och med stor sannolikhet göra att jag gör mer och fel saker.

fan jag vet inte för jag vill tillbaka nu på en gång...
Jag vill jobba jag vill göra mitt jobb, jag kan gå tillbaka och låtsas att allt är bra?
bara gå tillbaka och köra på?
göra allt som jag normalt gör och hoppas att det bär.

jag vet att det är det jag kommer göra om jag går tillbaka på måndag...

ingen där som vet och känner mig tillräckligt för att hjälpa mig med gränserna.