Anmäls till två stycken lopp. Och jättenervös, kroppen reagerar med fjärliar genomgående och det enda jag kan säga nu när jag anmält mig är iiiiiiiiiiiii, vad i hela friden tänker jag med???
Så läskigt...
Men så kul...
Jag har än så länge tagit en promenad varje dag på den nivån som jag bestämde och min tanke är ju att gradvis öka. Men än så länge räcker beräknat 20 min på väg till eller från jobbet.
Igår körde jag ett NMT pass trots att jag innan var på väg att somna i soffan jag hade lätt kunnat somna vid samma tid som passet startade, men jag tvingade mig iväg och det var så roligt även om jag kände i kroppen att jag inte kunde ta ut mig.
Jag hittade en felrörelse, som jag har misstänkt lite tidigare. men igår när vi skulle göra tabata på upphopp så blev det uppenbart. jag har lärt kroppen att göra upphopp fel. jag har ena foten bakom den andra för att jag inte kunnat gå så djupt med ena knäet. Så istället för att räkna valde jag att göra få rätt och öva på rätt teknik... mycket jobbigt men jag tror att det är värt det även om jag då inte kunde vinna poängtävlingen...
Blir lite generad också när jag tänker på en situation, en kamrat fick antagligen blodtrycksfall och vi hade inget vatten kvar, så jag föreslår att vi kan hämta på fotbollsplan. Jag får flaskan och utan att tänka på det springer jag lite långsamt dit för att det är sluttande nedför i gräs men fort tillbaka. Och det var några som efteråt berömde mig för att vara snabbtänkt...
Så tänkte inte jag, jag såg planen hade reagerat tidigare över att vi var där och bara tänkte att ok vatten vart finns vatten... det gick bra kamraten tod sig för egen maskin tillbaka och verkade må bra efter passet.
Idag är det personalmöte, och jag har några punkter som jag tycker att vi behöver få fason på. hoppas att det tas emot på rätt sätt. jag måste erkänna att jag är lite orolig för att det kanske inte är ett sånt företag som uppskattar att man ifrågasätter och kommer med förslag. Har hört lite gluck om att det kan vara på det viset. Men som mina träningskamrater sa igår: om det är det så är det heller inte ett företag där jag ska jobba.
Men jag håller faktiskt tummar och tår för att det tas emot bra och att det istället uppskattas.
Och jag hoppas att de som jag har pratat med om de här sakerna talar ur skägget också och att de också säger som de tycker.
Åh så fort jag inte tänker aktivt på något annat så far hjärnan tillbaka till att jag anmält mig till två OCR och det första är redan i maj.... och det är 8 djävla km... Och så får jag inte berätta för någon... min träningskamrat ville hålla det hemligt... Men jag måste erkänna att jag har berättat för några kan inte hålla det inom mig... men jag har sagt att det är hemligt...
Leendet sitter som en smäck lite sådär nervöst...
Nu så fixa lite innan det är dags att röra mig mot jobbet...
Så läskigt...
Men så kul...
Jag har än så länge tagit en promenad varje dag på den nivån som jag bestämde och min tanke är ju att gradvis öka. Men än så länge räcker beräknat 20 min på väg till eller från jobbet.
Igår körde jag ett NMT pass trots att jag innan var på väg att somna i soffan jag hade lätt kunnat somna vid samma tid som passet startade, men jag tvingade mig iväg och det var så roligt även om jag kände i kroppen att jag inte kunde ta ut mig.
Jag hittade en felrörelse, som jag har misstänkt lite tidigare. men igår när vi skulle göra tabata på upphopp så blev det uppenbart. jag har lärt kroppen att göra upphopp fel. jag har ena foten bakom den andra för att jag inte kunnat gå så djupt med ena knäet. Så istället för att räkna valde jag att göra få rätt och öva på rätt teknik... mycket jobbigt men jag tror att det är värt det även om jag då inte kunde vinna poängtävlingen...
Blir lite generad också när jag tänker på en situation, en kamrat fick antagligen blodtrycksfall och vi hade inget vatten kvar, så jag föreslår att vi kan hämta på fotbollsplan. Jag får flaskan och utan att tänka på det springer jag lite långsamt dit för att det är sluttande nedför i gräs men fort tillbaka. Och det var några som efteråt berömde mig för att vara snabbtänkt...
Så tänkte inte jag, jag såg planen hade reagerat tidigare över att vi var där och bara tänkte att ok vatten vart finns vatten... det gick bra kamraten tod sig för egen maskin tillbaka och verkade må bra efter passet.
Idag är det personalmöte, och jag har några punkter som jag tycker att vi behöver få fason på. hoppas att det tas emot på rätt sätt. jag måste erkänna att jag är lite orolig för att det kanske inte är ett sånt företag som uppskattar att man ifrågasätter och kommer med förslag. Har hört lite gluck om att det kan vara på det viset. Men som mina träningskamrater sa igår: om det är det så är det heller inte ett företag där jag ska jobba.
Men jag håller faktiskt tummar och tår för att det tas emot bra och att det istället uppskattas.
Och jag hoppas att de som jag har pratat med om de här sakerna talar ur skägget också och att de också säger som de tycker.
Åh så fort jag inte tänker aktivt på något annat så far hjärnan tillbaka till att jag anmält mig till två OCR och det första är redan i maj.... och det är 8 djävla km... Och så får jag inte berätta för någon... min träningskamrat ville hålla det hemligt... Men jag måste erkänna att jag har berättat för några kan inte hålla det inom mig... men jag har sagt att det är hemligt...
Leendet sitter som en smäck lite sådär nervöst...
Nu så fixa lite innan det är dags att röra mig mot jobbet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar