klagomuren är öppen

Jo idag tycker jag rätt så synd om mig själv. Jag är trött som en sömngångare och har ont i axeln.

Men i övrigt mår jag ganska gott.
Däremot är jag sur på att jag fortfarande inte kunnat släppa bomben på jobbet, av flera anledningar. Men den största är att andra tagit beslut som jag inte kan stå för. Sen när jag nu i går hade min första chans då strular det järnet.
Två utflyttningar som vi inte vet hur de ska gå och en personal som GLÖMT bort att han ska jobba... Hur fan kan man glömma bort att man ska jobba???
Altså glömma det så totalt att man faktiskt inte ens ställer en fråga eller dubbelkollar???

Så en man kort och jag fick jobba med en vikarie som jag inte känner och inte känner det minsta förtorende för så att skaka båten i det läget käns inte aktuellt.

Så nu trött som få och helt slut i både kropp och själ tänker jag ta ett varmt bad och försöka få många timmars sömn innan jag ska på't igen i morgon kl 12... för mitt näst sista dygn...

Kan inte i ord beskriva hur mycket jag just nu ser fram emot fredag kl 12... då jag går av sista passet.
Jag bara hoppas att reaktionerna inte blir helt annorlunda än jag förväntar mig...