I ett gäng månader nu har jag kämpat med mig själv och det faktum att jag inte varit så slut efter passen som under och heller inte fått särskilt mycket träningsvärk. Jag har tänkt att det är jag som inte kämpar tillräckligt och att det beror på lite olika saker och det är nog en del av sanningen.
Jag har också tänkt och känt att det till en del hänger på konditionen eller frånvaron av densamma.
Idag ett underbart pass med skakande ben under en stor del av slutet av passet. Så där att jag faktiskt välkomnade magövningar och förflyttningar ända till det blev uppför.
Spysmak i munnen under en kort stund.
Så underbart, så givande. Så välbehövligt, adrenalinöverskottet sen igår är absolut borta, kroppen är fullständigt slut huvudvärken sitter som en smäck. Och jag njuter.
Nu ska jag få mig ett varmt bad, efter lite vila i soffan framför "Mota alla odds" som är så vackert att jag gråter. Det är så vackert hur det hjälper och stöttar varandra hur de i dagens program sätter andra före sig själv känner efter vad som är rätt och bra för dem själva men även för andra...
Så nu ett varmt bad med stretch....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar