försöka känna

Terapin igår var tuff, saker som jag trodde var helt klart kom upp i en annan form och jag har inte riktigt förstått hur sammankopplat det är.
Med allt som inte är klart.
Men det hänger ihop självklart det har jag ju alltid vetat men att det är den situationen som kopplar ihop det, visste jag inte.
jag har inte riktigt undersökt det.
Nu började jag undersöka och fan vad ont det gör.

Den första gången har satt djupa spår det har jag vetat länge, och att den speglar mycket av vad jag tänker och gör visste jag också.
Men att det är henne jag är arg och övergiven av i mycket större utsträckning visste jag inte.
Att jag inte vågar vara arg på henne för att jag fortfarande saknar och längtar efter att hon ska finnas, komma och rädda mig.
minnen av drömmar fantasier om att hon ska komma och hämta mig ta hand om mig se till att jag är trygg.
minnen av att längta och inte förstå vad jag har gjort fel för att hon ska lämna mig.
minnen av att önska att jag vore bättre och mer värd så att hon ska komma och hämta mig ta hand om mig ge mig kärlek.

precis samma känslor som jag bär än idag.
jag är inte lika mycket värd som alla andra.
jag ska vara stark och klara mig själv.
Jag är inte lika älskad som andra.
jag är inte värd att bli omhändertagen och älskad.

jag vet att det är tankar och jag vet att de har sitt ursprung i historia och att det inte betyder att det är en sanning.
jag vet att jag måste sluta tro på det.

just nu gör det bara så ont...