Att inte kunna somna.

Gjort precis som vanligt och kom I sang som jag skulle men sömnen vill inte infinna sig.

Har haft det lite tuft med sömnen de senaste veckorna. jag vet varför och jag har tagit hand om det.
Balans...
Idag är jag nöjd med mig själv sen igår då jag tränade för för första gången på vad som käns som en evighet (vilket det inte är). Och jag som verkligen inte trodde att jag skulle kunna springa ens hälften av sträckan som jag förutbestämt... lyckades springa hela sträckan och må gott...

Så I kväll har jag hållit på min balans... men sömnen vill sig inte...

Då slår mig tankar...
hjärnan drar igång på högfart och stannar inte för stationerna....

Den ena tanken hinner inte sluta innan nästa tar vid...

frustration, men jag vet ju av erfarenhet att det enda som kan ge lättnad är att försöka skriva ner.

Så here goes.

Det börjar med tankar om hur det var, och varför jag klarade det jag klarade på det sätt jag gjorde det...

Så tragiskt egentligen att jag då blir varse att det faktiskt inte har funnits en enda vuxen som stått kvar som tagit vuxenansvar I att hålla och driva kontakt.... Som skyddat eller försvarat mig.

Så jag blev tillslut så trot på att vara så rädd... att jag själv tog det, jag stod själv upp och försvarade mig...

Då slår mig en till tanke (och den här är obehaglig)... Att jag gör samma sak...
Fan.... inte ok...
Måste genast ta tag I det...
Mitt ansvar...

Så sömnen vill sig inte... huvudet dundrar av bade tankar och värk... tabletten borde snart börja verka hoppas jag.

så nu lite surf sen ett nytt försök...