Och jag har mycket tankar och funderingar just nu.
Det växlar mellan flera olika ämnen, så som jobb kärlek och acceptans av mig själv och andra.
Jag är på ett sätt väldigt hoppfull just nu, känner mig fylld av framtid och mål av flera olika slag.
Samtidigt är jag uppgiven och tror inte på att jag någonsin kommer träffa någon som accepterar och framförallt älskar mig för mig.

Så funderingarna pendlar och jag kan ibland hamna i tankar kring vad jag gör för fel.
jag har ju givit mig själv en utmaning för året: att säga ja.
Jag har en tendens att isolera mig, jag är obekväm i många sällskap och kan ofta bara vilja vara själv. men ganska ofta så när jag då har sagt nej så ångrar jag mig.

Så utmaningen för året är att inte säga nej utan ja...

Jag funderar på vart man kan träffa en potentiell partner, vad har just jag för plattformar för det. Sanningen är att jag har bara en potentiell plattform och den känns inte som ett alternativ.

Så jag behöver hitta fler plattformar och möjligheter. Där kan ju faktiskt min utmaning då göra skillnad.

Så andra funderingar handlar om acceptans och jag ifrågasätter inte bara andra utan också mig själv. Jag anstränger mig för att acceptera andra för det dem är och brukar ganska sällan ogilla människor på riktigt jag kan ogilla saker de gör eller delar av personligheten men väldigt sällan som jag ogillar någon helt ut. jag brukar kunna vara ganska bra på att blockera och styra tillbaka till ett ickevärderande tänk. och vi var några som lyckades gemensamt med att göra det men nu har det gått tillbaka och jag blir väldigt uppgiven kring det. Känns så tråkigt att det talas så värderande kring det som betyder så mycket...

Så jag har min uppgift i det jag ska ta upp det på möte och fortsätta försöka blockera och styra till ickevärderande.

så nu är det dags att göra mig klar för jobb... Ska bli så kul att träffa ungdomarna.