ambivalens.

Jag har insett att jag behöver göra ett drag, att jag behöver ta steg för att komma dit jag vill.
Men jag känner mig också väldigt oärlig och svekfull.
Jag gillar inte att jag för att skydda mig själv måste vara oärlig.

Jag har påbörjat processen och börjat titta mig omkring.
Jag kommer lägga energi på det för det är viktigt för mig men jag känner mig lite gran som ett ruttet ägg.

Jag kan inte annonsera och prata om att det är så av den enkla anledningen att då sätter jag mig själv i klistret med risk till fyra eller fem månader utan inkomst.

Så över till annat ämne. Jag var ute och tränade med vän igår vi sprang och det var faktiskt inte så jobbigt, jag kände under första löpsträckan hade jag kunnat springa längre. och hade fortfarande en del spring kvar i benen. Sen på väg tillbaka tappade jag pannbenet och bara gav upp... trots att inte kroppen var slut... men då blev det för tråkigt att springa.

Jag har givit mig den här veckan att sakta komma igång, det stämmer inte riktigt med planen men jag känner att det behövs. Jag är ganska slut psykiskt efter dessa f-ade helger...