på frågan,

Hur är det? Svarar jag just nu som man ska. Det är bra eller helt ok lite trött men annars bra...
Det är en lögn, en stor fet lögn.
Jag är ledsen och rädd.

Men det kommer jag inte svara.

Jag är arg och uppgiven.
Känns som att jag inte kan påverka något ändå så varför ens försöka.

Vill vara en bättre person, en person som kommer ihåg och håller kontakten och jag vet inte varför det inte fungerar.

Vet att jag borde prata med mina vänner, men jag kan inte blotta mig.

Vet att jag borde ringa och kanske till och med be om hjälp.

men jag kan inte be någon om det...

hamnat i att jag inte vill besvära dem.

jag vet inte hur jag ska skydda henne.
Jag vet inte vad jag kan göra vad som är bäst att göra...
och det känns som att det bara är jag som ser allvaret. och anser att vi måste göra något. vänder sig till mig med frågan vad kan vi göra? Hur ska jag fixa det här?
Tänk om det faktiskt blir värsta tänkbara...

ingen annan kommer ringa och larma. eller ser jag bara svart då? finns det andra sär som kommer reagera?
Finns det någon annan där som kanske kommer larma ifall det går över styr?

Så på frågan hur jag mår svarar jag C. både a och b är falskt..