bortgång

I torsdags gick mormor bort, på eftermiddagen.
Sorgen sitter där skaver och blossar upp när ett minne poppar upp.

Jag var beredd, men det hjälper föga. Jag hade förberett mig och åkt ner flera gånger när hon blivit sämre och på så sätt på många sätt sagt mitt adjö. Men smärtan blir inte mindre för det.

Det hjälper heller inte att det finns konflikter som inte går om eller minskar i styrka utan som snarare blossar upp och förstärks. Inte från min sida men det är ju vi som inte göder konflikten som måste hantera den.

Jag blir så sorgsen av att det inte finns riktig hjälp att få, inte för oss och inte för den verkligen behöver det.

Jag önskar att jag kunde göra mer. finnas närmre.

Tror att jag behöver ställa högre krav på mig själv angående det.

Jag har under de här dagarna sen i torsdags verkligen gjort det som jag vet att mormor hade velat att jag gjorde. Hon hade bara blivit arg om hon fick reda på att vi lagt oss under ett täcka och gråtit. Så det har jag inte gjort. Jag har försökt leva som vanligt men tagit hand om mig själv och sänkt kraven lite. Inte pressat mig helt. Tillåtit sorgen att få plats i vardagen utan att den för den skull tar över.
Jag vet som att hon ville gå bort, hon hade inte velat leva på ett par år så det var en lättnad för henne.

kommer alltid minnas min mormor med värme och glädje.