Så idag blir det en berättelse om de ensama dagarna i Dingbouche.
Jag stannade kvar när de andra gick vidare till Lobuje för vidare vandring till både base camp och Kala Pathar.
De eldar i kaminen mycket och länge så härligt. jag går och lägger mig ganska tidigt och sover gott.
På morgonen blir jag väckt av värden kl 08 när han knackar på min dörr och undrar om det är ok med mig.
Så efter frukost tar jag en promenad upp på krönet till "flaggorna" vilket är max en 30 min promenad.
Men det var deffinitivt värt promenaden, vackert och speciellt när vädret är så vackert som det är idag.
Efter lunch följer jag med svensken till Pheriche för att han ska till dr vilket jag verkligen tror att han behöver.
När vi kommer ner till pheriche så ser jag Sangej stå där??? Så jag frågar honom vad han gör där, han berättar att han och Sia gått dit med Axel. Så jag träffar dem på läkarstationen och får veta att Axel behövde komma ner han blev höjdsjuk, och de tog häst med honom ner.
han mår bättre nu, så det är bra, bestämmer med Sia att en porter kommer och hämtar min packning i morgon vid 09 så kommer jag till pheriche och de andra går till pheriche istället för dingbouche.
Jag stannade kvar när de andra gick vidare till Lobuje för vidare vandring till både base camp och Kala Pathar.
Den första dagen var jag bara ute på en kort promenad i byn och kom fram till att det finns 4 internetcafèr på ungefär 34 hus :-). Det märks verkligen att de har saker bara för turisterna, och helt ok uppkoppling måste jag tillstå att de har också.
Jag blev också väl omhändertagen på thehuset, värdarna var hur trevliga och goa som helst. Första kvällen själv där kom det en stackars svensk man som mådde riktigt risigt. Magsjuk, Vi var de enda gästerna och det viste de tydligen ute på byn, och en hel hög med boende i byn dyker upp och kollar på tv med värdarna. de kollar på ett sherpabröllop. De eldar i kaminen mycket och länge så härligt. jag går och lägger mig ganska tidigt och sover gott.
På morgonen blir jag väckt av värden kl 08 när han knackar på min dörr och undrar om det är ok med mig.
Så efter frukost tar jag en promenad upp på krönet till "flaggorna" vilket är max en 30 min promenad.
Men det var deffinitivt värt promenaden, vackert och speciellt när vädret är så vackert som det är idag.
Efter lunch följer jag med svensken till Pheriche för att han ska till dr vilket jag verkligen tror att han behöver.
När vi kommer ner till pheriche så ser jag Sangej stå där??? Så jag frågar honom vad han gör där, han berättar att han och Sia gått dit med Axel. Så jag träffar dem på läkarstationen och får veta att Axel behövde komma ner han blev höjdsjuk, och de tog häst med honom ner.
han mår bättre nu, så det är bra, bestämmer med Sia att en porter kommer och hämtar min packning i morgon vid 09 så kommer jag till pheriche och de andra går till pheriche istället för dingbouche.
Så då sista morgonen i Dingbouche, frukost packa och vänta. Kl 09 var tydligen nepalesisk tid. Portern och Sangej kom inte förän kl 09:30 ca och då var det the och samtal sen hade de något att göra så det dröjde till 10:30 ungefär innan vi började knalla från Dingbouche. Och tyvärr valde Sangej en än brantare väg ner till pheriche vilket blev ganska jobbigt med mina ömma delar: knät och vristen. Men Sangej var bra som sjutton och var stöd när han behövdes.
Så väl nere i pheriche träffar jag Sia och vi går till ett internetcaffe och jag får igång telefonen hittar pukkoden så jag kan sätta igång telefonen och får låna Sias laddare och kan sen använda telefonen.
vid ungefär kl 16:30 kom de andra tillbaka hur slut som helst. Deras dag har varit lång och jobbig.
Det kan ev komma fler bilder senare.
Kul att läsa din reseskildring Anita, det känns just nu bara som det var ett tag sen vi var där. Konstig känsla, nästan svårt att ta in att vi verkligen gjorde det. Kram kram Annika
SvaraRadera