reseberättelse del 3

från Namche bazzar till Dingbouche

tänker börja det här inlägget med tre kort.

Bönrummet,

sovplats i bönrum.

Dag 4
Ja i natt har vi sovit i bönrummet med dalai lama´s vakande öga över oss. nu ska vi få annat rum vilket är skönt.
Vi har vår aclimatiseringsdag i Namch idag. Så vi börjar med frukost och en promenad upp till militärbas, och två museum ett för sherpor och ett för nationalparken.

sen tillbaka till thehuset och lunch innan vi ger oss ut på byn för att shoppa, titta och mysa. Jag köper ett par dunvantar och ett underställ.



Gatliv i Namch Bazzar

Idag får vi veta att det endast gått och kommit 2 stycken flyg sen vårt. över 2000 personer är fast i Lukkla. Alla rum från Namche till Lukkla är fulla. Snacka om att vi hade tur!!!



Vi går på byn och tittar på hur mycket fina saker som helst, jag bestämmer att jag ska handla på vägen hem eller i Kathmandou.

Om jag inte missminner mig så var det här dagen då vi i sällskapet börjar prata om konsistens och liknande när det gäller vår avföring, flera stycket har lite si och så med konsistensen och det är ett samtalsämne här på den här höjden. För jo det är viktigt och inte alls märkligt att vi som träffades för bara några dagar sen pratar om det :-)). Jag tänker inte återberätta några av dessa samtal det känns inte så intressant för er läsare.

Dag 5 vandring mellan Namche till Debouche genom tengbouche.

Mellan Namche och lunchen var det härlig vandring, efter lunch var det tufft, 400 höjdmeter på 2,5 timmar upp till Tengbouche som är världens högst belägna kloster. Jag var för trött när vi kom fram så jag ville bara vidare till thehuset och gå nedför orkade inte ta av mig några skor för att gå in i klostret. Innan lunch gick vi också på en väg som en man ägnat en stor del av sitt liv åt att bygga med donationer från vandrare så naturligtvis la vi lite pengar till honom så att han kan fortsätta bygga och underhålla vägen. Han bor i en grotta och sysslar endast med att se till vägen.

Så det blev bara en kort paus för vattendrickande och tittande utanför.

Efter Tengbouche går vandringen bara utför.
På väg till lunchen vrickade jag foten, gjorde ont som fasen och jag blev riktigt rädd att jag kanske inte skulle kunna fortsätta. men det gav med sig snabbt så det var ingen fara alls. Sonnan var där och stannade med mig och gick sen sakta så att jag skulle ha sällskap.

När vi kom fram till thehuset här i Debouche så pågick det ett bygge av ett hur i sten brevid och det är verkligen magiskt gammalmodigt, de sitter och hackar stenen för hand och lägger den sen för hand och har inte någt fästmaterial mellan.

Dag 6 mellan Debouche och Dingbouche. många höjdmeter blir det den här dagen.

Tuffaste dagen för mig. Det började redan på morgonen, med att det tog en halvtimme innan min återhämtning satte fart. Och då fungerade det bra fram till lunch som vi intog på 4000 öh.
Sen satte problemen igång, återhämtningen kom inte igång efter lunch alls. Jag var gråtmild och mådde illa och det kändes verkligen som att min kropp la av helt. det tog mig 3-4 timmar att få i mig en snickers. Efter en timme lämnade jag bort min dagsäck för att kunna fortsätta alls. Ingen återhämtning alls, Den absolut läskigaste känslan någonsin, att kroppen börjar stänga av att du inte återfår kraft ens om du sätter dig. Att inte hitta några reserver någonstans. Skrämmande och lärorikt.

Jag blir rädd och ledsen för jag vill verkligen inte behöva bryta och eventuellt vända eller stanna.
Samtidigt känner jag min kropp tillräckligt väl för att veta att det inte är värt att pressa om jag inte återfår kraften innan vi ska gå vidare.
Så är vi i Dingbouche och natten för mig börjar kl 19:30 direkt efter middag och jag har inte fått tillbaka kraften än, utan fryser som en tok och hela kroppen är fortfarande borta. Somnar och sover som en sten.

Dag 7 aclimatiseringsdag i Dingbouche.

Vaknar och känner mig fortfarande helt väck, mår illa och har inte någon kraft alls. Så under frukosten beslutar jag att stanna på thehuset och inte göra aclimatiseringsvandringen till 5000 möh.
Jag fryser och mår riktigt dåligt Matmor på thehuset kom med en termos milkcoffe till mig och hämtade en varmvattenflaska som hon la vid mina fötter. Så satt jag och försökte läsa hela förmiddagen. Tänker försöka följa med till internetcaffet i efftermiddag med de andra när de kommer tillbaka. Mår galet illa, men lyckades få i mig lite lunch. På eftermiddagen börjar jag må lite bättre så jag följer med till internetcaffet och surfar lite.

I morgon ska vi eller de gå vidare till Loboudje jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra. tänker och bråkar en del med mig själv om hur jag ska tänka. Jag vill gå vidare och vill verkligen inte behöva ta med mig Sia ner till Namche. Men jag vill absolut inte bli sjuk på riktigt, och behöva åka helikopter på grund av det.
Jag vill gå med dem men jag bestämmer mig för att jag ska känna efter i morgon bitti.

Det fungerar inte att lägga upp bilder idag. så det får komma senare eller i andra inlägg.