TOUGH VIKING

Jag har gjort det!!!!
Lite som en humla, jag trodde inte riktigt på att jag kunde men jag gjorde det ändå.
Några hinder var svårare än jag trot innan, de daring rebookblades var jag fullkommligt övertygad om att vi skulle klara utan problem. Men pannbenet lyckades nog inte riktigt vinna over räddsla. så det blev straff på det...
Sen var det ett djävla hinder som vi inte viste innan hur det såg ut och det var för högt på båda sidor: big bag... hette det så det blev straff på det också men det var faktiskt de enda hindren som blev straff som jag ändå önskar att vi hade kunnat fixa... hade vi varit blandad kompott nmtare I klunga hade det nog gått... åtminstone rebook blades.

Sen blev jag riktigt förvånad och faktiskt riktigt rädd over hur min kropp reagerade I vattnet.
Lungorna bara drog ihop och jag fick noll luft... Väldigt glad att jag har ångesthantering I blodet.. annars hade det varit kört redan på andra hindret.
Så isvaken fixade jag med lite tid... och stöttning från fantastiska Linda. som först gav mig utvägen och faktiskt bad funktionärerna att dra upp mig. Och sen lyssnade så lyhört när jag bad henne gå fore mig... och direct när jag var under bara ett par sekunder fick fatt I mitt huvud så att jag hade bade draghjälp och stöttning... För fan där var det ångest, och faktiskt så att jag blev rädd...

Vidare så körde vi verkligen bara på... det var ju fler vattenhinder, som tyvärr inte fungerade... ett ytterligare som jag försökte men lungorna drog ihop helt och jag var tvungen att vända... det hade inte gått... jag fick inte luft... kunde inte styra kroppen riktigt... och det jag kan känna är att jag så djävla gärna hade velat åka rutshkanan ner I vattnet men när vi såg det hindret så var det bara att inse att det är fara att göra det för där hamnade man på riktigt djupt vatten och jag hade inte tagit mig in till bryggan... jag stod och försökte övertyga mig om att bade båten utanför och livräddaren på bryggan skulle rädda mig utan problem men där satte tillitsproblematiken stopp. Det finns en  kanske fler instruktörer på NMT som jag vet att om någon av dem hade stått där hade jag vågat... och kanske fixat det också...

Men det var så fantastiskt kul att genomföra det... och att en del av hindren kändes som en på riktigt barnlek... Balanshindret, ingen function alls för mig... tunnlarna var bara roliga så de har en bra funktion, nätet och krypa under typ samma höjd som parkbänkar... sen hade vi de där hindren som vi redan från början hade bestämt att inte ens försöka på grund av skaderisken... Monkeybars, repen, ringarna och rampen... det kändes så djävla skönt att redan ha gjort upp det att Linda kunde göra dem om hon ville och jag hade hjälpt henne igenom men att vi inte hade de med på vår bana alls...

däcken var även de en parklek förutom att de var ganska sent så benen var inte helt sammarbetsvilliga... men det gick hur bra som helst... jag hade två tekniker... rakt fram och I sidled...
kan inte riktigt saga vilket som var lättast... men det var bara att roar sig så fort man bara kunde...

sen traktordäcket... Jag hade tänkt att vi skulle göra ett var... men så blev det inte utan vi körde på samma och funktionären som stod där sa inte vilka som var lättare och naturligtvis tog vi ett tungt däck... det var bra på ett sätt... fick sjukt mycket berömm och bekräftelse på den!!!!

och just ja... två backar... och ingen av dem var att leka med... men vi är starka... måste gå en del men vi tog oss upp och att gå backarna var vi långt ifrån ensamma om...

sjukt stolt och glad...

och allt detta och lite till efter att I första hindret blivit omkullknuffad och nära att dra till knäet...
Amerikanska fotbollspelare... som hinder... och först lyckades jag hamna ivägen för en som blev knuffad så jag for I backen... skyddade mig bra tills det var tomt ovan mig så upp och då kom en annan som blev knuffad rakt in I sidan på mig... så jag drog till knäet bara lite innan jag hann parera...
och en kvinna framför mig som var skadad så jag var tvungen att höra med henne om hon behövde nåt.... innan fotbollspelarna såg henne och tog over skydd...

Så sista som Linda var rädd för och jag inte ens har haft en tanke på att det kan vara svårt... Och så rätt jag hade... Elhindret... det gick hur bra som helst... Linda I min rygg... och jag plöjde...
Visst kändes det men inte så farligt... typ andra trejde steget var det några trådar som var på väg att sno in sig I mig så då fick jag stanna upp och få bort dem från ansiktet men sen var det bara att köra... blev lite orolig för précis på slutet släppte Linda taget... och jag hann inte riktigt tänka utan hade fart framåt... men hon kom och hon segrade...

Så fantastiskt nöjd... Tappa inte det här nu, har spelat ett par ganger under loppet. Har vi kul? Oh joy! har vi sagt ropat några ganger under loppet. Max 90 min kvar har vi också sagt ett par ganger när det har varit tuft... Och smärta är bara svaghet som lämnar kroppen har också det varit ett ledord...
sen har vi några egna... som vi peppat med flera gånger...

Så nu är det soffläga bad och vila I kväll... I morgon är det städdag... mindre inspirerande... men nu är världen vacker och rolig...