Få ur mig

Inget pyssel eller annat med papper alls idag.
Har haft ett uppvaknande, upptäckt de senaste två veckorna.
skrev tidigare idag på fb men har fler tankar fler känslor.

Känner mig ganska usel på ett sätt och intelligent eller insiktsfull är ett bättre ord på ett annat.
jag har fått bevisat att det jag alltid trott är precis så sant som jag misstänkt.
Oj vad det gör ont.

Någonstans har jag alltid hoppats att jag överdriver och är överkänslig när jag känt mig ensam i världen, har alltid hoppats att jag ska bli överbevisad att så inte alls är fallet.

Jag har alltid känt mig ganska fånig när jag blivit sårad av andra som tycker att jag visst har familj och inte alls är ensam.

Faktum är att jag har en syster, och en syster som inte är per blod, det är listan på de jag har.
Alltså de där som står pall och faktiskt finns på riktigt.

Jag har fått bevisat att det jag alltid känt är sant så å ena sidan vet jag nu att jag kan lita på min instinkt men å andra sidan är det sant.

Jag hade hoppats att jag inte behövde veta på riktigt, jag hade hoppats att jag kunde fortsätta hoppas.
Men det är ju så att handlingar talar så mycket högre än ord. (säger man så)
Sanningen är att det inte är så stor skillnad i praktiken men i känslan är det en viss skillnad.
Jag kan inte lura mig själv, jag kan inte slå bort känslan av övergivenhet.

Jag kan inte låtsas som att det är jag som är överkänslig eller fånig vilket jag haft en vana att göra. Sanningen är så mycket mer smärtsam.

Nu har hon faktiskt tagit steget och lämnat mig på riktigt? Eller kommer hon åter och låtsas som ingenting?
jag vet inte... och jag vet inte om jag orkar.
Jag vet inte hur jag ska gå vidare annat än som min syster påpekade: I play the cards I'm dealt!!! As good as I possibly can...
Och det ska jag göra plockar ihop mitt brustna hjärta och börjar limma för glatta livet. Hitta nya vägar plockar fram en ny karta och försöker se vilken väg som leder dit jag ska så fot jag bara kommer på vart fan jag ska...

Så dags igen att ta nya tag och göra en ny gameplan, se över laguppställningen och bestämma vilken sport vi spelar.

Jag är ledsen och orolig men inte så rädd, jag vet att jag lever och kommer överleva. Däremot önskar jag att jag slapp göra det ensam.

Och nej det går inte att förstå, för någon som inte varit där. Det är skillnad, jag är otroligt tacksam för allt som jag har alla som älskar mig. Det är skillnad.