Forrest gump eller artificial inteligens

Ja ni, jag har inte bloggat på ett tag. Det beror på att jag haft en massa annat för mig, och det har blivit väldigt lite gjort på scrapfronten ett tag nu.
Hade planer på att scrappa förra helgen och det blev inte så mycket gjort och det som blev gjort har jag glömt att fota.
Hade planer på att scrappa den här helgen också och det kan bli svårt, eftersom jag i torsdags lyckades halka på blöt metall.
Vred till knät ordentligt. Jag trodde först att det bara var en gammal ledbandsutöjning som blev lidande och därmed inget allvarligt eftersom jag hade full rörlighet och bara lite smått öm.
Men tji fick jag. efter en timmes militärträning på torsdag kväll började det göra ondare och rörligheten försvann.
Så hem och på med liniment och linda...
vaknade på fredagen och kunde knabbt gå... fan fan... men jag tänkte fortfarande att det inte skulle vara något allvarligt utan packar väskan som ska med till jobbet för att jag ska träna militärträning på måndag morgon och duscha och byta om på jobbet.
Till vårdcentralen och domen föll. Mitt innre raka ligament verkar vara av.
Jag ska altså inte till jobbet utan till ortopedakuten på st:görans...

Så en fantastisk granne erbjuder skjuts och sällskap. enormt tacksam för det eftersom det hade varit mycket svårt och smärtsamt att försöka ta mig dit utan det samt att jag är så galet rädd för läkare och sjukhus...

Väl där så ska de också böja och dra i knät så jag skriker och fulgråter...
Så rädd och obehaglig till mods... så röntgen för att säkerställa att inget är av, vilket åter innebär att böja och bända i knät till fulgråt infinner sig... och då måste jag dessutom hålla benet i det smärtläget....

Fan vilken dag... och på vårdcentralen ville dr vara snäll och ge alvedon som inte hjälpte det minsta utan bara gjorde att jag fick vänta genom hela alla undersökningar och röntgen utan smärtlindring...

Så japp då blev det skena i 6-8 veckor och smärtmedicin... fan fan fan...
det värsta är att jag missar testerna på NMT som jag sett fram så mycket till jag vill ju se vilken skillnad det blivit... hur snabbt jag nu springer den där 1 km och hur många armhävningar burpies och sprinter jag kan göra nu...

Plus att jag missar ett specialpass den sista veckan, och möjligheten att träna över december...

så här sitter jag och tycker faktiskt riktigt synn om mig själv. INGET KUL ALLS!!!