Reseberättelse del 5

Pheriche till Debouche

I morse åkte alla våra killar med helikopeter till kathmandu, Mattias såg dubbelt och det ville inte läkarna chansa med då det kan vara allvarliga saker. Så Johan följde med som sällskap och Axel fick följa med eftersom han var dålig i magen.
Vi tjejer börjar vår vandring neråt mot Debouche. kom fram till solsken och en stund i solen.

Tengbouche världens högst belägna kloster! Jag fick den stora äran att gå in med en av våra guider då hon skulle ha en liten cermoni. Så hedrande och så vackert!

Ner till 3700 möh. och idag var skön vandring,
Tyvärr lyckades jag dra till knät ordentligt igen :-( ont men det gick bra även den här gången.

Debouche har varit enda thehuset som haft och har varmt vatten i ett tvättställ, så skönt.



Amadablam, och Mt: Everst. däremellan två andra den ena stora ensama är antingen loutse eller nouptse. eller hur de nu stavas :-)

 Debouche till Namche.
Plågsam vandringsdag som gjorde ont hela tiden. Mycket frustration över att vara pigg men ha ont så att jag hela tiden behöver hjälp och inte kan gå fort.
Övning i att ta emot hjälp och acceptera begränsningar.

Så underbart härligt att komma till namche och härliga Pumori lodge!!! Och att bli så enormt välkomnad!!!
Ut på byn och bara kolla var tanken, men tanken blev till shopping av en ganska dyr jacka, men hu så fin. lila, och varm.
På kvällen fick vi oss en föreställning av japans kvinna och thehusvärdinnan :-) den japanska kvinnan kom helt plötsligt in i matsalen med värdinnans förkläde som såg ganska kul ut på henne. Och framförallt japanernas reaktioner var hur kul som helst... Sen skulle några japaner till prova förklädet och bli fotograferade i det naturligtvis.
Underbart!!!



Hejdå Vackra Namche Bazar.

 Namche till Phakding.
Skön vandring tills ungefär 4-5 tim hade gått. Då började mitt knä kännas ordentligt.
Sitter här och väntar på maten. Sia och Annika har gett barnen i familjen kläder och skor. Så rörande, pojken har kommit ut i matsalen flera gånger och sett så nöjd ut och lite blyg också.

På morgonen när vi ska gå härifrån så kommer thehusvärdinnan med the, avskeds the. och vi får alla en schal som de ofta ger som välkomnande och avsked.

Phakding till Lukkla

Ungefär en halvdags vandring. om man inte har ont vill säga. Ända till slutet då det var en del lite halvtuffa backar så var det skön och fin vandring.

Sonnan gick med mig hela vägen.
Så när vi väl var framme i Lukkla var det lunch och sen Starbucks! för en god latte och en kaka.
Sen tillbaka till thehuset och packa och plocka välja ut vad som jag kan ge bort och dela upp jämna högar dela pengar och räkna ut hur mycket som vem ska ha.

Middagen sen för våra guider och bärare blev lite dyrare än vad vi trodde, så vi räknade och räknade igen. Så hittade vi "felet" det var felräknat.
Men innan det så hade vi lottdragning av kläderna till bärarna. och delade ut varsitt kuvert till guider och bärare med dricks.
Så komiskt för vi satt kvar i rummet när bärarna gick ut. Så hör vi hur de utbrister i ett skrik alla tre sammtidigt. :-) Då log vi och fick hålla tillbaka tårar lite :-)

Men åter till pengarna: jag blev 400 rupies kort så jag fick låna av Sia. och sitter nu och håller tummarna för att flyget verkligen kan gå i morgon vilket det tyvärr inte ser så lovande ut för. Då molnen ligger lite väl tatt inpå.