Syskonkärlek

Eller hat för den delen.
Har nu fått höra dra åt helvete helt utan orsak jag svarade bara i telefon.
Och det rings och skälls som fasen till både mamma och syster.
Det finns ingenting som jag kan göra, det finns ingen instans vi kan vända oss till för att ge henne hjälp.
Det är så galet tragiskt att hon är så ensam och faktiskt sjuk eller jag kanske ska använda begreppet störd.
Jag lider med henne på ett sätt ja, jag förstår ju att livet inte är lätt när man mår så och det käns som att alla är emot en på alla sätt.
Samtidigt så blir jag också arg, på henne på de som finns ruunt henne i vardagen.

En så galet stor sorg finns också med i grytan, just nu dubbel.
En sorg över att ha förlorat en syster det var ju ett tag sen men det känns som nytt varje gång det här öppnas upp och händer.
En galet stor sorg som tyvärr inte syns, för mer än de närmaste vänner. min syster förstår också att den finns, och erkänner den.

Jag önskar att jag kunde slippa den helt just nu, för den andra sorgen är fullt tillräcklig.

jag har inga fler kort att lägga upp nu, men det kanske kommer i morgon. eller så blir det inga mer förän jag kommer hem igen.